Dela nyhet
Öken och berg i Arizona - en resedagbok
5 mar 2019 0 kommentarer
— Runda alla kaktusar och taggiga buskar!
— Ta med en kam och pincett för att ta bort taggar och sylvassa nålar som går rakt igenom kläderna!
Det är goda råd för den som för första gången springer orientering i Sonoraöknen i södra Arizona. Men vackert är det med gigantiska kaktusar som sträcker sina armar mot himlen.
Leif Lundquist från EIF Orientering bjuder oss här på sin resedagbok och upplevelse från vistelsen i Tuscon häromveckan.
Varje år i februari ordnar Tucson Orientering Club OL-tävlingar i södra delen av Arizona från mexikanska gränsen till bergen kring Phoenix. Sonoraöknen ligger i stort sett på samma latitud som Nordafrika och där finns öken, savanner och höga berg.
Klubben i Tucson är liten och med våra mått mätt är deltagarantalet litet, men OL-entusiaster fick vara med om unika tävlingar under hela nio dagar. Tävlingsledaren Cristina Luis ledde ett kärngäng från Arizona, och tävlande kom från runt om i USA, från Canada och även resten av världen. Många återkommer år från år.
Själv har jag spenderat många vintrar i Tucson och varit med i klubben i snart 20 år. I år åker jag över för att delta i 2019 års South West Spring Week och representera Enebyberg IFs färger. Hemsidan med allt om tävlingen och alla resultat finns på http://southwestspringweek.com/
Dag 1
Det börjar med en Mellandistanstävling på en bred svagt lutande plan sandsluttning där torra grunda bäckar knappt syns. Det är öppet, man kan se långt och kaktusarna är bra landmärken, men det gäller att hålla rätt kurs och stega ordentligt. Missar man de få landmärkena så är det svårt att hitta tillbaka på kartan. Jag springer en Grön bana på 3,4 km och slutar som trea bland 18 i klassen 55+.
Dag 2
Dag 2 byter vi till mer kuperad terräng med höjdskillnader på upp emot 100 m. Många av kullarna är täckta med stenar och stenblock i alla storlekar och i kartans gröna områden är det rejält svårframkomligt genom alla taggiga buskar och kaktusar.
Nu blir det väsentligt jobbigare och banorna är längre. Vi springer en ”get-bana” där man kan hoppa över en kontroll. Det är masstart och vid första kontrollen kommer en valfri gaffling. Banan avslutas med en linje längs vilken det finns tre kontroller. Min Korta bana är på 5,6 km, och det tar mig 88 minuter att ta mig igenom. Det räcker till en 10e plats bland 34 löpare. Det är ungefär vad vinnaren hade på den Långa banan som är på 12,6 km.
Dag 3-4
Dag 3 det dags för mig att hänga kontroller inför Dag 4. Då har vi förflyttat oss till en högplatå på ca 1500 m höjd vid foten av Santa Ritabergen vars högsta topp är på 2882 m. Landskapet på högplatån ser ut som afrikansk savann med böljande grästäckta kullar. Här ser man ofta flockar av svartsvanshjortar och antiloper, men här finns även prärievargar, pumor och björnar. Men precis som våra svenska vilda djur håller de sig på avstånd, och det ska mycket tur till för att se de stora rovdjuren. Ca 50 km söderut i vildmarken vid mexikanska gränsen går en och annan jaguar, men den har bara fångats på bilder med övervakningskameror.
På natten innan tävlingen rör sig ett nederbördsområde över Arizona. Ökennätter kan vara kalla. När jag kör upp emot tävlingsområdet på morgonen har molntäcket lättat och jag möts av ett gnistrande vinterlandskap. På sina håll har det kommit 40 cm snö, men lyckligtvis inte där vi ska springa. Solen är stark och starten är sen så när löparna kommer igång är det mesta av snön borta. Den här dagen har jag lagt fjärilsbanor med korta loopar. Den längsta banan är 6,1 km och vinns av Simon Hedlund, en ung svensk löpare från Ärla IF, med tiden 33:32 – en kilometertid på 5,5 min!
Ännu återstår fyra OL-dagar, först lite sprintträning och därefter två dagar med tuffare tävlingar i Phoenix där bl.a. en tvåtimmars nattorientering ingår. Jag hänger med en Sprintdag på University of Arizonas campus, men sedan insisterar min H80-kropp på några vilodagar. Terrängen i de vackra bergen öster om Phoenix är kul, men tävlingarna är mer inriktade på kraft och uthållighet och passar den här gången bättre för yngre klasser. Jag passar i stället på att träffa gamla vänner från min tid som ”snowbird”.
Nästa South West Spring Week blir 15-23 februari 2020. Håll ett öga på Tucsons Orienteringsklubbs hemsida: https://www.tucsonorienteeringclub.org/
/Leif Lundquist, EIF Orientering
Kommentarer