Kompasslös i Tjust!

Där står jag i startfållan redo att kliva ut i småländska skogar nära Västervik. Jag tittar en sista gång på händer och armar. Är allting med?

Nej, till min fasa ser jag en naken tumme där kompassen ska sitta. Jag hade med den till starten, men var är den nu? Ett paniksprång till platsen där jag gjorde en kort lov in i skogen, men utan framgång. Tiden är kort och det blir att tävla utan kompass.

När startsignalen går ser jag att det går att passa kartan till en kraftledning och vägen till startpunkten. Sedan har jag lite tur med min starttid, solen står precis i söder. Det går förvånansvärt bra att navigera. Jag vrider kartan med söder mot solen och koncentrerar mig på att hitta ledstänger längs höjder stigar, vägar och stora sankmarker. En enda gång blir det fel kurs och jag missar en liten punkthöjd. Tiden i mål blir lite längre än vad den borde varit, men den räckte ändå till en bra placering.

På kvällen efter tävlingen slår det mig. Jag vet var kompassen är! Vid TC arbetar arrangörerna med att plocka undan, men jag får en karta och kan köra bil till starten. Där, på en sten, ligger min kompass, precis där jag la den när jag skulle knyta om skorna. Slutet gott, allting gott och dessutom hann jag med att köpa en ny kompass, för säkerhets skull med en snodd som förtöjer den till handleden.

Leif Lundquist